Idag satte jag mig själv på prov skulle man kunna säga. Jag bestämde mig för att jag skulle baka sådana där franska sega maränger som Leila och alla andra gör. För att göra dessa maränger behöver man en elvisp, det krävs en himla massa vispande för att komma upp i samma fart som en elvisp må ni tro. Men envis som jag är så satte jag igång och vispa. Det tog väl en 5 minuter innan mjölksyran började komma, men jag kämpade på. Maränger ska det bara bli tänkte jag. Med bilden av vackra toppiga franska maränger i mitt huvud. Jag orkade inte vispa riktigt så länge som man ska men fina stora maränger utan topp blev det. En elvisp blir en framtida investering. Annars kommer jag få jättestora armmuskler, som Karl- Alfred.
Kram Sanna