Om mig :)

Min verklighet

Jag är uppvuxen på landet tillsammans med mina föräldrar och 4 syskon.I ett rött hus medvita knutar och  gula vajande rapsfält runt omkring.Jag var mycket med min mamma i köket när jag var liten och hjälpte till eller bara stod och tittade på.Köket var familjens hjärta och den traditionen vill jag föra vidare till mina barn och min familj.

Jag är gift med Johnny och vi bor i lilla Motala som ligger nära vätterns strand.Vår  familj består av mina söner Albin 15år,Alfred 13år ,Johnnys dotter Saga 15 år och vår gemensamma son Love Mirakel som är 7år.Messi som är vår stora nalle 70 kilo rottweiler.I slutet av Juli väntar vi en liten bebis. Mina äldsta barn har npf det gör att vår vardag ser lite annorlunda ut mot en ”vanlig familjs vardag”.En del i barnens handikapp gör att han är extremt ljud och intryckskänslig .Albin som min äldsta son heter kan inte gå på vanligt  fritids efter skolan,istället har vi ”fritids” hemma.Vi bakar mycket,pysslar och lagar mat.Jag försöker att göra det så bra som möjligt för Albin och hans syskon.Den här bloggen är min oas där jag hämtar  min kraft till vår vardag.Bloggen är också till för barnens skull, de älskar att läsa om saker vi gjort och titta på bilderna.Alfred brukar säga :- Mamma är det någon som hälsat på oss  på bloggen idag.

Mina Drömmar

Drömmar är en viktig del i mitt liv .Mål och drömmar.Att leva i nuet är viktigt.Efter att ha fått två prematurbarn Alfred 2003 och Love Mirakel 2010 så ser jag  livet lite i ett annat ljus och att  allt inte inte är så självklart.När jag väntade Love låg jag på sjukhus i 4 månader och fick mycket tid att tänka.I det nuet så var drömmarna väldigt viktiga för att orka.Drömmen att få åka hem med sin bebis och längtan efter familjen.Love  heter Mirakel i andra namn för han är vårt lilla mirakel.

Vad jag drömmer om just nu:

Ha ett litet gårdscafé och en liten gårdsbutik.

Kunna hjälpa Albin på bästa sätt och hitta den bästa hjälpen/ informationen

Ge barnen mer egentid med sin mamma

Drömmarna kommer och drömmarna går. Det viktiga är inte att nå sina drömmar utan att ha roligt under resans gång.

Mina passioner/intressen

Jag älskar att måla,teckna,dansa,sjunga,fotografera,skriva,pyssla,laga mat,fina saker och vackra ting.

Kram Sanna

E-post: sannaspicknickkorg@gmail.com

*Denna sida är under bearbetning*

2 thoughts on “Om mig :)

  1. Hejsan! Ville bara säga att det är så lärorikt att läsa om dina grabbar. Jag är stödfamilj till en kille på 9 år som har aspergers och jag tror inte att jag riktigt förstått hur tufft dessa personer har det.
    Jag glömmer ofta att han har asp för man märker det knappt, tills det blir för mycket för honom och han blir arg.
    Vad har du för tips för att lugna dom på bästa sätt?

    Mitt stöd barn fick ett litet utbrott i helgen när han var hos mig och jag satte mig på golvet och pratade lugnt med honom och när ha lugnade ner sig lite så kramade jag honom och sa att allt kommer att bli bra.

    Gjorde jag rätt eller fel??

    Tack för en fin blogg 🙂

    Häls Marie

    • Hej Marie 🙂

      Alla barn är olika och det som fungerar på ett barn.Men som jag upplever det med Albin och Alfred när de får sina utbrott .Vi har ju fler barn i familjen så jag brukar försöka ta Albin eller Alfred åt sidan när de får sina utbrott är utbrottet riktigt stort så brukar det enda som fungerar hemma hos oss vara att vänta ut utbrottet.(då får de vara inne på sitt rum.När utbrotten kommer behövs det återhämtning och vila.Som jag ser det brukar de försvinna in lite i sin ”bubbla just då så iblanad går det att prata lugnande och ibland inte. Ibland försöker jag om utbrotten är mindre att försöka avleda fråga något som de är intresserade av och har man tur då så glömmer de borta att vara arg och focuserar på frågan och svaret.När Albin var liten höll jag om honom så han skulle lugna sig och det funderade bra.Nu är han större och det fungerar inte lika bra (stark kille).Alfred får många gånger utbrott där han kan skrika en lång entonig ton länge.Ibland upp till 30 min.Där har jag ej hittat något som bryter hans beteende eller hur man ska säga,Alfred har jag inte riktigt lika bra kläm på.Man lär känna barnen efter ett tag så då kan man innan känna igen signaler att idag blir det en utbrottsdag= då kör vi lugna aktiviteter hemma.Ur min synvinkel gjorde du helt rätt med er lilla kille.Tala lugnande är alltid bra.Jag har märkt på mina killar att de är otrolig känsliga vad beträffar andra personers röstläge oj jag skulle kunna skriva massor känner jag men vill du veta mer så skriv gärna ett litet mail så svarar jag på det jag kan.Kram SannaPs.kul att du tycker om min blogg.Ha en bra dag.Här är min mailadress sannaspicknickkorg@gmail.com.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *